Onsdag 7 maj Tammeråsen – Rättvik
Natten var kall! Det var frost i gräset på morgonen. Många som hade sovit i tält hade frusit rejält under natten. Det blev dock snart varmt och vi hade solsken nästan hela dagen, utan att det för den skull det blev riktigt hett och svettigt. Morgonsamlingen inleddes med att våra värdar på Tammeråsen avtackades med en låda Falu rödfärg och några paket Leksandsbröd. Korum leddes av ingen mindre än ”Vår Herre” från Himlaspelet, prästen Stefan Fredriksson från Rättvik. Han knöt påpassligt an till Jeremia, kap. 6 där profeten talar om att ”slå in på vägarna från fordom”. Kommunalrådet Jonny Jones från Rättvik hälsade oss välkomna. Han vandrare sedan med oss hela vägen till Knektplatsen i Rättvik, dit det var 20 km. Vi var c:a 90 vandrare, inklusive två ryttare och en hund, som lämnade Tammeråsen.
Vi vandrade idag till stor del längs Siljansleden, som följer de gamla vägarna och stigarna från Tammeråsen ned mot Rättvik. Den gamla kyrkvägen mellan Granmor och Nittsjö har bitvis anor från medeltiden och är upptagen som kulturhistorisk värdefull vägsträcka. Det var lätt att vandra idag, mest nedför. På sina ställen var det dock ganska blött i skogen.
När vägarna närmades sig byarna Röjeråsen, Granmor och Nittsjö vandrade vi genom ett vackert kulturlandskap. Genom idogt arbete av de olika byarna är nu många ängar och åkrar röjda från sly. Siljan kan nu åter skymta i fjärran – en syn som varit borta under många år. Stengärdesgårdar och odlingsrösen vittnar om det slit som våra förfäder lade ned på dessa små åkertegar. Att man behövde utöka förtjänsterna genom herrarbeten i ”Rumboland” känns förståeligt.
På Röjeråsen bjöd byföreningen på saft och kakor. I Granmor, där vi gjorde en längre matrast bjöd Ingrid och Gunnar Sand ( fäbodbrukare i Karl-Tövåsen ) på varm korv. Efter den kraftiga stigningen från Nittsjö fanns, som vanligt, Odd Jansson vid Sjurbasgälan (Sjurbergsgärdet) där han bjöd på förfriskningar.
På kyrkvallen i Rättvik berättade Jonny Jones om kyrkans historia och om Rättviks plats i vår historia – bl.a. om Gustaf Vasa och om Rättvikssonen Johan Stiernhöök, ”den svenske lagfarenhetens fader”.
Vi bodde i barackerna på Knektplatsen, där Rättviks kompani en gång i tiden vapenövade. Rättviks lottakår stod för middagen.
