Artikel i Ledungen

– tidskrift för kultur och miljö i Stockholms län nr 1 mars 2001
Dalkarlsvägen – ett gränsöverskridande samarbete
Dalkarlsvägen är ett system av vägar och stigar från övre Dalarna ned till Stockholm. Den har etablerats genom säsongsvisa arbetsvandringar, herrarbetsvandringar, som fram till början av 1900-talet var en viktig del av Dalarnas folkhushåll. En del av stigarna är restaurerade, andra nästan igenvuxna, men efter hela vägen ned till Stockholm finns spår av dalfolkets vandringar.

KULTURHUVUDSTADSÅRET 1998
vandrade två dalkarlar från Dalarna till Stockholm. Idén kom från Trons Lasse som genom studier av forna tiders herrarbetsvandringar fick lust att åter vandra de gamla stigarna och vägarna till huvudstaden. Sagt och gjort! Tillsammans med sin barndomsvän Erkers Anders genomfördes vandringen och avslutades med ett besök hos landshövding Ulf Adelsohn i Tessinska palatset. Vandringen blev mycket uppmärksammad i pressen och vandrarna fick många bra kontakter med bl a hembygdsföreningar, bygdegårdsföreningar, kyrkan och intresserade privatpersoner efter vägen. Möten med Runar Tommila i Garpenberg, en eldsjäl med stor kunskap om de gamla vandringsstigarna och med Folke Hulteén, ordförande i Folkärna hembygdsförening, sporrade Trons Lasse att sätta samman ett program och tillsammans med Runar ”turnerade” man och berättade om vandringen under vintern och våren l999.

ARBETSGRUPPEN BILDAS 1999
Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund tände på idén om att försöka återskapa herrarbetsvägen och den 16 juni 1999 bildades en arbetsgrupp på nio personer för att arbeta med Projekt Dalkarlsvägen och det första mötet hölls på Dalarnas museum. Syftet med projektet är, som redan nämnts, att återskapa vandringsvägen Dalarna-Stockholm och det tillsammans med hembygdsvänner och andra intresserade efter vägen. En viktig del i arbetet är att samla den kunskap som finns bevarad kring stigarna och deras historia, att märka upp vägen och ta fram ett kartmaterial. Målet är att Dalkarlsvägen skall bli ett historiskt minnesmärke och en tilltalande vandringsväg vare sig man går från Dalarna till Stockholm eller vice versa.

STORVANDRINGEN 2000
Under hösten, vintern och våren planerades för millenniets första storvandring Mora-Stockholm. Information om den kommande vandringen spreds via hembygdsförbundets tidning Dagsverket och projektets eget Nyhetsbrev. Kontakter togs för enkla, billiga övernattningar för dem som tänkte gå längre än en dagsetapp. Grundtanken var att vandringen inte skulle kosta något utan vara ett ”fattigmansalternativ”; ingen skulle behöva avstå att vandra av kostnadsskäl.
Den 9 maj startade vandrarna i Mora för att i dagsetapper om ca 3 mil komma till Stockholm den 20 maj. Biskop Claes-Bertil Ytterberg hade i brev till församlingarna efter vägen bett om bistånd så varje morgon klockan 9.00, innan vandrarna startade dagens etapp, hölls korum med efterföljande klockringning. Hembygdsföreningarna efter vägen ställde upp med nyröjda stigar, övernattningar, mat, kaffe och underhållning. Intåget i huvudstaden den 20 maj, med avslutning på Stortorget tillsammans med hembygdsvänner i Stockholm och med musik av Rättviks lilla spelmanslag, blev en fin avslutning för vandrarna. Tretton personer fullföljde hela sträckan, omkring 500 gick en eller flera dagsetapper.

UPPMÄRKSAMHET I MEDIA
Vandringen väckte stor uppmärksamhet i media – hela 23 mediaföretag från lokaltidningar till de stora TV-kanalerna uppmärksammade detta på många sätt märkliga evenemang. Man kan säga att vi satte Dalkarlsvägen på kartan, vilket var ett av målen med storvandringen.

STORVANDRING 2001
I år går starten från Mora den 8 maj och vi kommer till ”storbuan” den 19 maj. Under vintern fortsätter arbetet med att röja och märka upp vägen, ett arbete som utförs av människor i hembygdsföreningarna utmed vägen. Underlag till kartor och vägledningar skall tas fram så att det blir enklare att som ensamvandrare kunna njuta av vägen. Allt kommer inte att bli genomfört under detta år men arbetsgruppen jobbar på.

GÅNGAVSTÅND TILL STOCKHOLM
Dalfolket har gett besked om att det är gångavstånd till Stockholm, vilket även betyder att det är gångavstånd från huvudstaden till Dalarna! Carl-Owe Carlsson, som var en av dem som gick hela sträckan, skrev i sin dagbok att ”det är vandringen i sig som är målet” och att ”det är ett fantastiskt sätt att tillbringa sin semester på!” Som hembygdskonsulent i Dalarna vill jag tillägga att Projekt Dalkarlsvägen är ett nytt och gränsöverskridande samarbete inom hembygdsrörelsen!
Elizabet Ståhl