Uppför Dalkarlsbacken. De äldsta delarna byggdes av soldater från Kungl. Dalregementet 1665.
Etapp 11, Bro-Solna, 18.5
Dagens etapp mellan Bro och Solna vandrarhem visade sig vara knappt 30,8 km. Vi började med sedvanligt korum, denna gång med prästen Karin Andersson från Bro församling.
58 startade, varav två nya. Morgonen var ganska kylig. Det blev dock varmare framåt dagen, och när vi anlände till Solna vandrarhem sken solen.
Efter att köpt vår lunch i form av en ”bagott” hos Dino Mazarin i Bro, gick vi mot Tibble gamla gästgivargård. Där berättade Börje Sandén, för de som hade tid att stanna, från Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut, om platsen där dalkarlarna l743 låg och väntade på besked från huvudstaden, på deras krav på att riket skulle styras bättre. Sex punkter ville dalkarlarna diskutera med Rikets råds herrar. Den sista punkten – att få träffa konungen och visa sin underdåniga vördnad – visar att det inte var frågan om något revolutionsförsök. Nu gick det hel snett när dalkarlarna kom in till Stockholm. Skottlossning utbröt och ett antal personer dödades. De ledande dalkarlarna dömdes till döden. Den ”segrande” sidan skriver alltid historien, och det hela har gått till hävderna som ”Stora Daladansen”, där dalkarlarna nedvärderas. Tack vare Börje Sandéns forskning har det visat sig att dalkarlarna inte var ute för att starta en revolution, men krävde bättre styrning av riket.
Sedan vandrare vi vidare till Dalkarlsbacken, ett unikt ”vägmuseum”. På toppen av backe kan man samtidigt se fyra generationers vägar; från 1660-talet, 1850-talet, 1930-talet och 1970-talet. Den äldsta vägen, från 1665 byggdes av utkommenderade soldater från Kungl. Dalregementet. Arkitekt var Jean de Vallée och Sveriges förste, och ende, riksvägmästare Jacob Cossway ledde arbetet.
På toppen av Dalakarlsbacken servade Lennart Mjöbergs med vatten och korv och Siljans knäcke, liksom senare vid Säby gård. Från Dino Mazarin fick vi med oss ett antal nybakade vetekransar.
Från Dalakarlsbacken fram till etappmålet Solna vandrarhem hade Lars Löthman, en Orsakarl som herrarbetat många är vid Riksantikvarieämbetet, rekat vägen och snitslat. Ett föredömligt arbete.
Vi följde i princip den gamla Enköpingsvägen, som går parallellt med dagens E18. Några milstolpar vid vägen visade att det var den gamla vägen in mot Stockholm som vi följde.
Det var en delvis ny sträckning över Järvafältet, längre norrut än tidigare och vi slapp därmed att gå den asfalterade cykelvägen parallellt med E18. Ett betydligt bättre alternativ! Trots närheten till miljonprogrammets Tensta och Rinkeby, passerade vi två hagar med betande kor. Vi gick genom en urgammal kulturbygd, längs en nyskyltad ”kulturstig” Namnet Rinkeby innehåller troligen en motsvarighet till fornvästnordiska rekkr ’man’, ’krigare’. De flesta namnen som återfinns på kartan går tillbaks till järnåldern.
Vi hade en avslutningsmiddag på vandrarhemmet. Det var ”sista natten med gänget” och en viss separationsångest kanske började skönjas. Karl-Erik Pettersson framförde vandrarnas tack till föreningen. Vandringen har kunnat genomföras utan något större missöde, vilket vi arrangörer naturligtvis är mycket tacksamma för. En del större skavsår har naturligtvis fått åtgärdats. Några personer har gått lite fel ibland, och därmed fått några extra kilometer att tillryggalägga.
Många detaljer kan naturligtvis förbättras inför kommande storvandringar.
Direktsändning i Radio Dalarna.
Nu återstår bara sista ”kortvandringen” in till Stockholm!
Fjärdsmans Olof
Det var något kylslaget vid starten i Bro. |
|
Rast vid Säby gård. |
