Uppför Dalkarlsbacken i Kungsängen.
Dag 11 Bro – Solna, 22 maj 2010
Den sista ”riktiga” vandringsdagen! Behaglig sommarvärme redan på morgonen. Under eftermiddagen ute på Järvafältet blev det dock rejält hett. Och ingen skugga fanns att få där.
Ann-Charlotte Träisk från Bro församling ledde korum. Cirka 40 vandrare begav sig sedan ut på den 31 km långa sträckan till Solna vandrarhem.
Första stopp var vid Dino Mazarin i Bro, där vi kunde inhandla en mycket matig lunchbagett.
Vid Bro gästgivaregård hade Börje Sandén satt upp de krav som dalkarlarna ville ha svar på 1743. Det var nämligen här som dalkarlarna låg och väntade på besked från huvudstaden, där ett av kraven var att riket skulle styras bättre. Sex punkter ville dalkarlarna diskutera med Rikets råds herrar. Den sista punkten – att få träffa konungen och visa sin underdåniga vördnad – visar att det inte var frågan om något revolutionsförsök. Nu gick det hela snett när dalkarlarna kom in till Stockholm. Skottlossning utbröt och ett antal personer dödades. De ledande dalkarlarna dömdes till döden. Den ”segrande” sidan skriver alltid historien, så också nu, och det hela har gått till hävderna som ”Stora Daladansen”, där dalkarlarna nedvärderas. Tack vare Börje Sandéns forskning har det alltså visat sig att dalkarlarna inte var ute för att starta en revolution, men krävde bättre styrning av riket.
Sedan vandrare vi vidare till Dalkarlsbacken, ett unikt ”vägmuseum”. På toppen av backe kan man samtidigt se fyra generationers vägar; från 1660-talet, 1850-talet, 1930-talet och 1970-talet. Den äldsta vägen, från 1665 byggdes av utkommenderade soldater från Kungl. Dalregementet. Arkitekt var Jean de Vallée och Sveriges förste, och ende, riksvägmästare Jacob Cossway ledde arbetet. Informationsskyltarna där har i många år varit riktigt slitna, men nu fanns nya skyltar på plats som berättade om alla de vägar som under tidernas lopp gått upp för berget där. På toppen stod Stig Forsling och Ulf Lissjanis och serverade korv. Erik Mjöberg fanns också på plats vid Säby gård, där det också fanns ett café.
Orsakarlen Lars Löthman från Kalhäll, hade som vanligt snitslat vägen in till Solna värdshus. Vi följde i så stor utsträckning som möjligt den gamla Enköpingsvägen och passerade tre milstolpar och det gamla gränsmärket mellan Stockholms län och Stockholms stad.
Walls kiosk i Kalhäll, som legat efter gamla Enköpingsvägen sedan 1937, var nu sedan ett år nedlagd.
Solna vandrarhem har fått en klart bättre standard sedan sist, och rummen var av hotellstandard. Lakan i sängarna har vi inte varit bortskämda med vid tidigare övernattningar!
Kvällen avslutades med en gemensam middag – ”sista natten med gänget”.
Radio Dalarna hade ett direktsänt inslag om vandringen och en artikel fanns också i Enköpingsposten.
Årets vandring har skett utan några större missöden, bortsett från en bruten handled, som en vandrare på sträckan Leksands-Bjursås råkade ut för, då hon halkade på de hala stenarna. En del större skavsår har också fått åtgärdats. Några personer har gått lite fel ibland, och därmed fått några extra kilometer att tillryggalägga.
Fjärdsmans Olof
Jon Erik Jacobsen fra Oslo har nu nått Stockholm. |
|
|
