Dag 1 Mora-Tammeråsen, 6 maj

Så har då 2008 års Storvandring från Mora till Stockholm startat! Efter flera månaders förberedelser var det så dags att ge sig av från Klockstapeln i Mora mot Kungl. huvudstaden.

Det var cirka 100 vandrare, ”långvandrare” och dagsvandrare som hade samlats i Mora på morgonen. Packningarna stuvades in i den lastbil som Dalregementsgruppen ställt till vår förfogan.

Dalregementsgruppen är bara en av alla de sponsorer som gjort denna vandring möjlig. Tack vare ett generöst bidrag från Sparbanksstiftelsen Dalarna kunde vi i Föreningen Dalkarlsvägen strax före jul 2007 besluta att genomföra en Storvandring 2008. Därefter har Mora, Rättvik, Leksands, Falu, Hedemora och Avesta kommuner bidragit liksom ett stort antal lokala företag, de senare i många fall genom bidrag ”in natura”, som kommer vandrarna till del under vandringen. Med SiljanTurism har vi haft ett gott samarbete, genom att företaget administrerat alla anmälningar.

Anna Aronsson blåste till samling på kohorn, innan föreningens ordförande Jan-Olof Montelius hälsade alla välkomna till årets Storvandring. Han erinrade om att vi som skall gå hela vägen till Stockholm nu har nu tolv härliga vandringsdagar framför oss, och 35 mil, innan vi under festliga former går genom Stockholm lördag 17 maj. Men även ”kortvandrarna” har många härliga timmar eller dagar framför sig, på vandringen från Ovansiljan till Romboland, som dalfolket kallade Mälardalen. För det var nämligen dit som dalfolket vandrade för att söka arbete hos ”herrarna” det vill säga dom som kunde betala kontant för utfört arbete, det som kallas ”herrarbetet”. Idag går vi ” i fäders spår” efter de gamla herrarbetsvägarna för att upprätthålla traditionerna och hylla våra förfäder som gick före oss. Men även friskvård och gynnande av småskalig turism är viktiga anledningar till att vi idag vandrar till Stockholm. Och när vi kommer till Stockholm hjälper vi till att sätta Dalarna på kartan, som ett landskap där det är gott att bo och verka i.

Hans-Olof Bogren, vice ordförande i SiljanTurism framförde hälsningar och önskade oss lycka till på vandringen. Han avslutade med Karl-Erik Forsslunds klassiska dikt ”Vädjan till vandraren”. Karl-Erik Forsslund var en tidigare långvandrare, som följde Dalälven från källorna om inte till havet, så i alla fall till Falun.

Kyrkoherden Gunnar Kärrbom gav oss några ord på vägen, innan ljudet av Mora kyrkas kyrkklockor ljöd över Siljan. Storklockans inskrift ”Du folk som fästat bopålen vid Dalaelfens och Siljans fagra brädder, prisa Gud” var passande när vi nu styrde kosan söderut. Svenska kyrkan är också en viktig ”sponsor”, genom att vi varje morgon kommer att starta vandringarna med ett korum. Vi kommer också att övernatta på församlingshemmen i Bjursås och Örsundsbro.

Med fiolmusik och Mora sockenfana i spetsen och ett stort antal dalaflaggor bar det så iväg.

I Färnäs träffade vi i en äldre Rättvikskarl, som berättade att hans mormor (f. 1859) för honom berättat att hon som 20-årig hade gått från Västgärde i Rättvik till Stockholm och arbetat som ”mursmäcka” på byggen – ett tungt arbete med 12 timmars arbetsdag. Fötterna blödde varje kväll hade hon berättat. Vandringen till Stockholm tog sju dagar. Bland dagens vandrarna finns också två Bodakullor, vars mormödrar också hade varit på herrarbete i Stockholm, som trädgårdskullor och buteljsköljerskor på bryggerier. Så det finns alltså fortfarande levande minnen från dessa herrarbetsvandringar.

Från Färnäs var vägen något omlagd från tidigare år. I stället för att gå via Moraklockan på en tung och dryg asfaltsväg upp till Fåsås, gick nu vägen i stället över fäbodarna Norra och Södra Bomansberg. Vägen blev därigenom c:a 3 km längre, men det var den värd! Nu gick vi i stället på mjuka skogsstigar. I såväl Norra som Södra Bomansberg hade byborna ställt fram vatten. Och det behövdes, värmen hade nu stigit åtskilliga grader sedan vi startade i Mora. Mellan Norra och Södra Bomansberg gick vi genom ett gammalt slåtter- och ängsmarkslandskap, med åtskilliga odlingsrösen, som minner om en tid då markens grödor på alla sätt måste tas till vara för att överleva.

I Fåsås bjöd byalaget på grillkorv och Milko på milkshake. Vi passerade ytterligare en liten fäbod, Ingärdingsbodarna, innan vi nådde Tammeråsen i Rättviks socken. Den sista biten in mot Tammeråsen gick vi på ”Orsa kompanis väg”, den väg som Orsafolket nyttjade på sina vandringar söderut och där Orsa kompani med korpral Jonas Gifting i spetsen gick på marschen mot Komtillmåtta krog i Gagnef, där Gifting lär ha fällt de bevingade orden ”Orsa kompani lovar ingenting bestämt”.

På Tammeråsen ”checkade” en del av oss in i olika gårdar som byalaget hade ordnat, medan andra föredrog det egna tältet. Vi intog också en närande och god middag på Siljanslax. Nytt för i år är också att vi på varje ställe kan köpa middag, frukost och ett lunchpaket.

På Tammeråsen finns ett gammalt boställe från indelningsverkets tid. En minnessten med texten ”Fagerberg boställe vid Rättviks kompani för kaptenen1677-1837, för fanjunkaren 1837-1896” minner om denna tid, liksom det gamla dass, som nu flyttats hem från Kungl. Dalregementets kasernområde i Falun, där det stått i många år.

Avståndet från Mora till Tammeråsen var 29,5 km. För min del tog vandringen 8.20 timmar. Några kom tidigare och några senare. Det var en nöjd, men samtidigt ganska trött skara vandrare som ganska tidigt intog horisontalläge.

Vi hade bra massmediabevakning under dagen. Radio Dalarna sände direkt, och såväl Gävle-Dalanytt som TV4 reginonalnyheter hade på kvällen inslag från starten. Radio Dalarna kommer att sända inslag varje dag.

Fjärdsmans Olof