Uppför genom de många Rättviksbyarna mot Söderås.

Dag 3 Rättvik-Bjursås, 8 maj

Åter en strålande vandringdag! Dagen började med sedvanligt korum. 99 vandrare, inklusive 25 skolbarn från Boda kyrkby gick sedan i stor procession genom samhället. Därefter vidtog en dryg vandring uppför genom byarna Gärdebyn, Altsarbyn och Bäck, innan toppen nåddes på Söderås, med en strålande utsikt över Siljan. Informationsskylten vid byns majstång berättade om ”Linnévägen”, som vägen fram till Bjursås och vidare till Falun kallas. Det var nämligen på den här vägen som den unge Carolus Linneaus med några kamrater i följe red sommaren 1734, på sin berömda resa genom Dalarna, fast han red från Falun upp mot Rättvik. Vägen har en lång historia, alltifrån ”år 1716 då den först begynte blifwa till kjärrwäg beqwäm”. Många historiska märken och platser finns längs vägen. Det första var offerkastet strax bortom Söderås, där man skall lägga en kvist på risvålen, så slipper man gå sig trött.

Vid Igeltjärnen väntade Sörbygge fritidsförening med förtäring.

I Mårtanberg gick vi den övre vägen förbi gruvhålen vid Mårtanberg koppargruva, som var i drift 1753-1823. Efter att ha passerat Mårtanbergshyttan passerades först Norra Bertilsbo innan vi kom fram till Sör Bertilsbo, där Bengt Liss, som vandrat från Mora, har sin fäbodstuga. Där rastade vi på gården och fyllde våra flaskor med friskt källvatten. Sör Bertilsbo, är omnämnd 1539, och är ett riksintresse inom kulturmiljövården. En mycket väl bibehållen fäbodmiljö med enhetlig och ålderdomlig bebyggelse, åkertegar med odlingsrösen och stengärdesgårdar vandrare vi igenom.

På Rällsjöberget passerades ”Kungstenen” med Gustaf III monogram och årtalet 1786. Enligt traditionen skall Gustaf III ha rastat där. Men Gustaf III passerade aldrig Rällsjöberget på sin berömda Dalaresa, som förresten ägde rum 1788. I stället är stenen med all sannolikhet en minnessten över ett väl utfört vägarbete, som avslutades 1785.

Sen bar det uppför mot Axmors fäbodar, omnämnd i en fäbodinventering 1663, med väl bibehållen karaktär i bebyggelse och åkrar. På Tronsgården väntade Kus Kari i sin Leksandsdräkt och kulning mötte vandrarna. Hon gräddade ”tult” (tunnbröd) på en öppen, vedeldad häll. Det smakade härligt! Smeden Stig Eldh underhöll med durspel.

På Kallesbacken fanns naturligtvis Snygg Lennart! När vi sedan kom ner till vägskälet i Bultbo stod vandringsledaren själv, Per Mårthans, och grillade korv från Siljans Charkt.

Lite mer uppför igen mot Baggbo, sedan ner genom ”Baggbo skuru” innan den långa nedförsbacken från Hagen började. Bjursås kyrka lyste vit över nejden och snart var vi nere vid Bjursås församlingshem. Där väntade en stärkande middag från Dössberget. De flesta vandrarna kom fram mellan 17-18, efter 5-6 timmars vandring. Men då hade Mågen och Palle redan varit där i sedan halv fyra!

Kvällen förläggning i församlingshemmet och gamla sockenstugan, skedde på gammaldags sätt, ”på flatsängen”, som forbönder och herrarbetarna sa när man låg direkt på golvet.

Kvällen avslutades med att Thomas Björklund, ordf. i Bjursås hembygdsförening, berättade om socknen, som förra året firade sitt 400-årsjubileum.

Bra mediabevakning även idag. TV4 lokala nyheter sände direktintervju med Per Mårthans och en artikel i FK och två i DD.

Fjärdsmans Olle

 

Kus Kari bakar tult i Axmor.

Per Mårthans efterlyser ägaren till ett par vandringskängor.