Fjärdsmans Olof konstaterar vid gränsen mellan Dalarna och Västmanland, att vi nu har avverkat cirka 15 mil från starten i Mora.
Etapp 7, Folkärna-Saladamm, 14.5
En kylig vind blåste kraftig hela dagen och lite regn fick vi också under vandringen.
Vi startade med sedvanligt korum, lett av Evert Hellman från Folkärna församling, inne i Folkärna kyrka, med många medeltida byggnadsdelar bevarande, bl a det pampiga västtornet, med stora tegelfigurer på ytterväggarna, som har tolkats som helgonen St Olof och St Erik. På kyrkogården ligger Erik Axel Karlfeldt begraven. Han har bl a skrivit ”Dalmarsch” som ju börjar med de kända orden ”Och marschen går till Tuna på hed och backar bruna, och marschen går till Mora, till kullorna de små…”. Dikten beskriver en hop dalfolk som går hem från Stockholm, efter sitt herrabete.
Bernt Wahlgren, som var ansvarig för dagens etapp, informerade om vägen och dagens program. Bernt och hans medhjälpare hade som vanligt lagt ned ett stort arbete med att allt skulle fungera på ett bra sätt.
I kyrkan och på vandringen ned mot Utsunds bro fick vi sällskap med ungefär 55 elever med lärare från Lund mellanstadieklasser. Vi var 55 ”vanliga” vandrare som idag skulle avverka c:a 35 km ner till Ösby naturbruksgymnasium i Saladamm.
Vi passerade bron över Utsund, med det gamla färjkarlens bostad vid brons södra fäste. Utsund har spelat en viktig roll i Sveriges historia. Inför slaget vid Brunnbäck 1521 gick dalkarlarna över Dalälven där och gjorde en kringgående rörelse och anföll danskarna, med känt resultat.
Vid Västra Bergshyttan mötte byns befolkning med ett väl tilltaget kaffebord, denna gång inne på en loge, med tanke på det dåliga vädret. I Västra Bergshyttan inrättades på 1600-talet en bergstull, vilket visar på platsen och vägens betydelse en gång i tiden. Vägen fortsatte sedan uppför Tjyvberget och gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Vid gränsstenen ”Dalskillnan” från 1793 tog vi definitivt klivet över till Västmanland. Just uppe på berget är vägen relativt orörd en kortare sträcka. Vi gick sedan längs den s.k. ”Västra grändvägen” ner mot Möklinta.
I den lilla byn Bor bjöd Mats-Persgården på provsmakning av olika getostar från sitt gårdsmejeri. Ett trevligt tillskott som visar att folk längs vägen uppskattar våra vandringar och vill hjälpa till på olika sätt. I Möklinta var det lunch i bygdegården.
Vi vandrade sedan vidare längs åsen mot Forneby. Här stod tidigare en runsten, som nu finns på hembygdsgården. Runstenens plats ”wedh Forneby på ååsen” vittnar om åsen som urgammal färdled, vilket också milstolpen från 1855 bär vittne om.
I Vigelsbo hade ”Möklintaprojektet” ordnat så att lokala handlare bjöd på fika och frukt.
Sedan gick färden vidare genom skogarna ned mot Saladamm. Bernt Wahlgren hade varnat för att det kunde vara mycket blött på stigen där, men det var inte så farligt.
Övernattningen skedde som tidigare år på Ösby naturbruksgymnasium i Saladamm.
Det var ”vaktombyte” på kvartermästarposten i Folkärna. Håkan Hammar, som från Mora på ett föredömligt sätt skött om administrationen framförallt vid start och mål, avlöstes av Lennart Hökpers, en gammal van kompaniadjutant från Kungl. Dalregementet. Lennart har också ordnat en ”Kronbil” från Dalregementsgruppen. Ett behövligt tillskott, för att kunna ge vandrarna bra support på de långa sträckorna nere i ”Rumboland”.
Fjärdsmans Olof
Till Utsund fick vi sällskap med skolelever från Lunds skola i Folkärna. |
|
Vandrarna lät sig väl smaka av Mats-Persgården olika getostar. |
